Fallskärmshoppning
Fallskärmshoppning för tankarna till bilder från filmer och TV-reklam. Vem har inte sett ett antal personer segla genom luften med färgglada fallskärmar under en himmel, singlande ner som en knippe vackra blommor.

Denna sport innefattar en mängd olika färdigheter som behövs för att göra verksamheten så säker som den är idag. Den färdigheten har förvärvats långsamt eller snabbt beroende på vilken typ av utbildning man fått.
Utbildning med fast lina, till exempel, tar det eleven veckor eller månader att genomföra till den punkt där de kan hoppa ensamma. En utbildning i accelererande fritt fall (AFF) kan ta några dagar eller lite längre tid att genomföra.
I fast lina, hoppar eleven ur planet med en lina monterad på behållaren som, vilket namnet antyder, innehåller fallskärmen. På en viss höjd över marken, öppnar linan skärmen och elevens nedfärd bromsas från ca 193 km/t till ca 16 km/t. De är ofta en del av en grupp med ett dussin eller fler elever som leds av flera instruktörer.
I AFF-utbildning genomgår eleven en mer individuell utbildning. Den grundläggande utbildning som tar ca 6 timmar ger dem grunderna i enkel fysik, utrustning och annat som de behöver veta. Det erhåller man också i utbildning med fast lina. Därefter har de en medföljande instruktör som hoppar tillsammans med eleven.
I grundutbildning för ett tandemhopp, är det först ett eller två hopp. Eleven håller sig helt enkelt framför instruktören och instruktören kommer att använda hans eller hennes fallskärm vilken tar båda två försiktigt nedåt. I AFF utbildning, håller instruktören bara hopparens hand tills denne är säker på att eleven vecklat ut sin skärm på ett säkert sätt.
Vad som händer härnäst är mycket lika i båda fallen.
Vid ca 750-900 meter drar fallskärmshopparen i ett litet handtag som löser ut hjälp fallskärmen. Detta kallas behållarens botten arrangemang. Den skärm, är med linor kopplad till huvudskärmen. Snabbt blåser skärmen upp sig och lämnar behållaren. Den lämnar då behållaren som kallas för D-bag.
Huvudskärmen börjar fyllas med luft. Det får inte ske alltför snabbt. Hastigheten ska minskas ner sakta från 193 km/t till 16 km/t. Om det sker för snabbt kan utrustningen gå sönder och även fallskärmshopparen kan skadas. Sakta glider ett litet reglage ner för linorna som gör att skärmen vecklas ut långsammare. Det ger en mjukare inbromsning.
Fallskärmshopparen seglar sakta ner mot marken i ett horisontellt glid, sakta som en smekning över en äng. Endast under vissa omständigheter kan det bli dramatiskt som i en gammal krigsfilm, där fallskärmshopparen rullar runt på marken vid nedslaget.
Att komma ner säkert kan inte garanteras. Men fallskärmshoppning är nog ganska säker sport samtidigt ger det en adrenalin kick att flyga. Att flyga genom luften i 193 km/t och senare sakta glida ner på marken ger mersmak för en fallskärmshoppare.